Omringad av vackra platser, vänliga människor och storslagen natur. För konstnären Vivian Borsani är Mallorca paradiset på jorden.
– Jag kommer inte härifrån, men jag känner av hela mitt hjärta att det är här jag hör hemma.
Mellan två restauranger på Calle Fabrica, i Santa Catalina, står en dörr på vid gavel och välkomnar besökare att titta in. En ljus lokal, fördelad på tre plan öppnar upp sig när man stiger in och på varenda vägg hänger färgsprakande tavlor.
Med ett stort leende, välkomnar konstnären Vivian Borsani oss in till hennes ateljé – Art Studio 13.
Vivian Borsani
Vivian har låtit installera två takfönster från terrassen för att släppa in så mycket dagsljus som möjligt i galleriet en våning ner.
Blommor, fiskar, träd och fjärilar…men mest av allt färg och ännu mer färg. Starka, klara och glada färger, ofta med ett gyllene skimmer gömt mellan lager av färg.
– Jag tycker om att använda guld i mina tavlor, det gör att de känns mer levande och gör att målningen förändras beroende på hur ljuset faller eller varifrån du står när du tittar på den, säger Vivian och pekar mot ett nästan dolt guldglitter i en blågrön tavla.
Vivian har haft sin ateljé och sitt galleri här sedan 2013, men i maj, 2017, fick hon äntligen köpa fastigheten och göra den till sin egen. Hit kommer hon varje dag.
– Även om jag inte känner mig inspirerad till att måla alla dagar, åker jag hit ändå. Jag hänger om tavlor, sorterar bland penslar och färger, mest bara för känslan, säger hon.
Från tom målarduk till färdigt konstverk.
Det ligger en stor canvasduk på golvet, en nyligen påbörjad målning.
– Jag tycker om att måla på golvet. Det gör att jag kan flytta omkring tavlan och verkligen jobba med färgerna, säger Vivian.
Det är för tidigt för att säga hur tavlan kommer att se ut, och Vivian vet inte ens själv.
– Jag vet aldrig vad tavlan kommer föreställa när jag börjar måla. Ibland blir jag väldigt inspirerad av en sång, och då spelar jag den om och om igen under tiden jag målar. Det kan vara vad som helst från Pink till The Police eller Coldplay, säger hon med ett leende.
Vivian använder många olika typer av färger till sina målningar, men främst akryl, kritor och olika pigment.
Även om Vivian inte verkar lida någon brist på inspiration, eftersom hon hittar den i nästan allting runt omkring sig, så kan såklart även hon köra fast ibland.
– Det händer att jag ibland känner att en tavla liksom saknar något. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag får inte rätt känsla. Om jag skulle jämföra det med sång, skulle det vara som om den saknade melodi. Förstår du vad jag menar?, frågar hon och lägger huvudet på sned och iakttar ett av sina verk.
Men ibland är allt som behövs lite tid.
– Även om tavlan inte är färdig, så hänger jag upp den. På så sätt ser jag den varje dag, låter den sjunka in, och sen plötsligt ser jag vad som saknas och kan fortsätta jobba med den, säger hon.
Efter att ha tillbringat några timmar i ateljén varje dag, fortsätter arbetsdagen i hennes hem i Portals Nous. Huset är, på flera sätt, en förlängning av galleriet.
Ett riktigt konstnärshem. Även utomhus hänger det tavlor.
Ett vackert vardagsrum i trädgården.
Född i Brasilien, uppvuxen i Tyskland och sedan tillbringat studieåren i både Frankrike och Italien. Vivian har bott på platser än de flesta, men Mallorca har alltid haft en speciell plats i hennes hjärta. Hon och ön har en lång historia.
– Min mormor köpte en semesterlägenhet här på 70-talet och varje sommar kom jag hit på besök. Jag älskade att vara här. Känslan och atmosfären var så annorlunda mot de storstäder som jag bott i och var van vid. Det var helt magiskt.
På den tiden var ön väldigt annorlunda från dagens internationella smältdegel och Vivian lärde känna den äkta, Mallorkinska kulturen.
– Jag kommer ihåg att jag tyckte att folk var så öppna och trevliga här. Och det har inte förändrats. Jag har fortfarande kvar de vänner jag lärde känna då, berättar hon.
När även hennes föräldrar sedermera köpte en lägenhet på Mallorca, blev hennes koppling till ön ännu starkare och hon började känna sig mer och mer hemma. Och många år senare, skulle det bli just det – hennes hem.
I vardagsrummet hänger både tavlor som Vivian målat själv och konstverk gjorda av goda vänner.
Inspiration.
När hon studerade konst i Paris, träffade Vivian mannen som kom att bli hennes make och ett par år senare fick de två döttrar. Även om konsten kanske inte är något man är mammaledig från, bestämde Vivian sig för ta ett par veckor på Mallorca med barnen.
– Det var fantastiskt att komma tillbaka hit. Jag blev så otroligt inspirerad och tack vare min mamma som hjälpte mig med barnen om dagarna, kunde jag äntligen måla igen. Och det var så underbart att få se mina barn uppleva samma sak som jag gjort när jag var liten. De var utomhus hela dagarna, lekte på stranden och njöt av ljuset och värmen. Plötsligt kändes allting så rätt. Det var som att polletten föll ner och jag insåg att det var här jag vill vara. Det var detta jag önskade för min familj.
Och det var inte allt. I samma veva fick Vivian kontakt med flera olika personer som ville ställa ut hennes tavlor.
– Jag kunde ingenting om att driva företag, men jag gick till olika restauranger och frågade om jag fick hänga mina tavlor där. På den tiden målade jag mest Mallorkinska landskap, så målningarna passade in väldigt bra.
Allting verkade falla på plats.
– Sakta men säkert började fler och fler veta vem jag var och känna igen mina tavlor. Det var en häftig känsla, säger hon.
Ett vackert sovrum med egen terrass.
”Jag älskar det här trädet. Det ger skugga på sommaren och skyddar från regnet på vintern. Och på morgnarna hör man fåglarna sitta och kvittra där uppe i kronan”
Vivians tavlor hänger i varje rum.
De köpte huset 1999 och förvandlade det till sitt drömhem.
– Jag ville egentligen ha ett hus på landet, men jag blev helt förälskad i det här området. Så istället bestämde jag mig för att ge insidan den där lantliga känslan, säger Vivian.
De rev ner en vägg och öppnade upp för ett stort och rymligt kök och bytte ut alla golven mot ett terracottafärgat stengolv.
– Jag hade en väldigt tydlig bild av hur jag ville ha det och jag älskar hur det blev. Det känns så hemma, säger Vivian.
När de designade köket ville de inte ha skåp på väggarna, utan istället lämna plats för tavlor.
Köket ser ut som ett konstverk i sig.
”Det här är en av mina favorittavlor. Det är flera som velat köpa den, men jag vill verkligen inte sälja just den här.”
Båda Vivians döttrar har, likt sin mamma, rest väldigt mycket, men nyligen flyttat tillbaka till ön.
– Jag tror verkligen att man behöver komma ut och se världen när man vuxit på en liten ö som denna, säger hon. Men å andra sidan, när man väl kommer ut i världen så inser man också hur otroligt bra livet är här. Du har så otroligt mycket, så nära, och det är lätt att ta det för givet om man växer upp här. Du kan vandra, vara på stranden, segla och göra alla möjliga vattensporter och utomhusaktiviteter. Närheten till naturen och allt den erbjuder är verkligen fantastiskt.
Även Vivian tar väl vara på allt som finns att tillgå när det kommer till Mallorcas storslagna landskap. Både på det professionella planet, och det personliga.
– Jag blir så otroligt inspirerad av den här ön. Även efter så många år. Miljön, ljuset, havet… För mig är det ren kärlek. Även om jag inte kommer härifrån, känner jag av hela mitt hjärta att det är här jag hör hemma.
En plats att bli inspirerad av.
”Mallorca är mitt hem och jag är lycklig att få vara här”
Text: Maria Strömqvist
Bild: Ida Carlsson
Inga kommentarer